Arnold schwarzenegger, Inspiration, hjältar och mycket mycket skit!

Inspiration är väldigt mystiskt, samt svårt att definera. Jag har själv svårt att finna inspiration till särskilt mycket. Jag är en väldigt cynisk person, vissa skulle nog nästan kalla mig pessimistisk, medans andra snarare skulle sagt att jag är realistisk. Själv så håller jag mig mer åt hållet där jag är rättså pessimistisk, vilket enbart stärker min personlighet som pessimistisk. Kul eller hur?

Om ni inte känner mig och läser detta så skulle ni förmodligen tycka att jag är en rättså tråkig och trist människa, kanske till och med en svarthårig liten söndagsemo som tycker att det enda som är värt att leva för är känslan att känna handleden pulsa fram en stadig puls med blod samtidigt som endorfinerna sprider sig i kroppen och får alla andra känslor att domna bort.

Men gissa vad? Jag i min självkärlek skulle nog vilja se mig själv som en i alla fall måttligt trevlig och rolig individ. Varför skriver jag detta? Ingen jävla aning. Jag hade tänkt skriva om inspiration, men det blev visst såhär, kanske är det inspiration? Mystisk sak egentligen, i början av den här texten så kände jag ingen slags skrivarglädje men så fort jag fått igång skrivandet så är det faktiskt väldigt svårt att stoppa det. Men jag kan ju ta och beskriva vad inspiration är för mig, hur jag får min inspiration.

Det brukar faktiskt ofta börja med skolan, man är trött på allt meningslöst som man tvingas gå igenom varje dag. Man känner att man vill göra någon slags revolution mot det bristande skolsystemet. Det kan vara en inspiration, ofta så känns det lite så, att jag hittar gärna min inspiration i en person som jag vet att jag aldrig kan leva upp till. En idealiserad version av mig själv.

Det kan även vara så att jag finner inspiration i musik, att känna en annan människa, eller flera, och deras passion för musik, mänskligheten och deras makt att förändra saker genom sin musik. Men vi snackar inte någon jävla skit så som Rihanna och hennes senaste R’n'B hit. Inte heller den senaste tuffa rapparen som för tillfället har med flesta ”hoes” i sin musikvideo. Jag tvivlar faktiskt på att jag någonsin kommer känna inspiration för mainstream musik. Känslosam och betydelsefull musik, gärna aningen aggressiv. Den senaste meningen är ungefär så som jag skulle beskriva bandet Rise Against, som jag för övrigt finner istortsätt all inspiration till. Jag vet inte om det är endast musiken som bidrar till det hela, utan även hela imagen som jag vet att dem för med sig. Kanske är det en image som man vill kunna leva upp till men som är allt för svår för oss vanliga dödliga.

I svenskan så har vi en uppgift där vi ska analysera gamla mytologiska hjältar och försöka fundera ut varför det existerar så många stora, påhittade, förebilder. Eftersom jag tar upp det här, i detta lilla blogginlägg, så misstänker jag att jag har tänkt förknippa det med inspiration på något vis, inte säker än men ni ska få se!

Dagens förebilder liknar inte de förebilder som fanns på den antika grekland, eller på 1500-talet, eller till och med för 50 år sedan. Idag så består våra förebilder till en stor del av sex. Förebilder som många ser upp till, vill vara som. Ett välarbetat ämne är väl då ”Storlek-0-modellerna”. Tjejen alla vill ha, tjejen alla vill vara som. Jämför henne med gamla legender och myter så som Herkules, Robin Hood och vår allas Arnold Schwarzenegger.

Kul att jag nämnde honom förresten, otrolig man, född i Österrike. Tagit sig in i den amerikanska filmindustrin och lyckats skapa en av de mest kände filmserierna genom actionhistorien, The Terminatior. Han har även tagit hem priser som body builder OCH för att spä ut sin resumé en liten bit till så blev han guvenör över Kalifornien. Rättså imponerande faktiskt.

Jaja, nog pratat om en gammal avdankad muskelknutte. Tillbaka till våra hjältar! Skillnaden på dagens hjältar och dåtidens är enorm. Idag så är utseendet patetiskt betydande och utan rätt ansikte så säljer inte dagens hjältar. Kan detta påverka oss som personer? Våra visioner och drömmar? Det låter ju inte otroligt i alla fall. Men vad vet jag, jag är en 16-årig EL-elev som inte har någon direkt fakta att gå på!

Psykologisk anarki!

Det var ett tag sedan jag skrev någonting nu, det har inte varit för att jag saknat inspiration, för det har jag haft. Bar att när jag väl satt mig vid datorn så känner jag ingen inspiration längre. Jag känner inte för att skriva ner det som nyss tagit ett gigantiskt steg rakt igenom tankeflödet. Det är konstigt egentligen, hur någonting så konstigt som en promenad i naturen kan få en att bli så otroligt kreativ, skapa ett sådant otroligt tankeflöde. Jag menar, det är ju bara en illusion skapad av ljusstrålar.

Vi människor är faktiskt väldigt underliga, vi kan lura i oss i stort sätt vad som helst, frågan är ju ie vad vi luras i utan hur vi blir i lurade det. Tankar som poppat upp genom en liten vandring ifrån bussen i den vackra och gröna naturen verkar väldigt ofta mer troliga än det man tänker när man ligger i sin säng efter en hel helg framför datorn, det är trevligare tankar, det spelar ingen roll om det är sant, vi tror mer på lyckliga och trevliga tankar än de dystra och gråa tankarna, oavsett om dem har samma innebörd.

Just nu så är det väl lite av en blandning mellan dem båda skulle jag tro. Jag sitter i skolan, vid en bänk ovanför cafeterian. Jag ser ut genom fönstret, men det är ingen direkt grönska jag ser, utan snarare en trist och grå vintermiljö.

Jag har funderat lite på vad jag ska göra med livet, det kanske liter lite väl klyschigt och originellt att man sitter och funderar på sådana filosofiska och mogna saker. Faktum är at det förmodligen är en av de mest idiotiska tankarna man någonsin kan ha, detsamma gäller ju den otroligt mytomspunna frågan. Vad kommer världen ifrån?

För några dagar sedan så pratade vi lite om detta på våran svenskalektion. Vi har precis börjat gå igenom myter och mytologier. Självklart så ska vi ju ta upp det största fenomenet någonsin, det mest oförklarliga och mystiska genom tiderna. Skapelsemyten. Våran lärare frågade oss då om vi någonsin funderat på hur jorden blev till, hur mänskligheten kom till. Hela klassen nickar då belåtna på huvudet och svarar ja. Men självklart så kan inte jag göra det, mitt svar blev nej. Visst, jag tänker mycket konstiga saker som helt enkelt är skitkonstiga, men jag har faktiskt aldrig riktigt brytt mig om hur allt kom till. Men till min poäng igen, hennes svar på min lilla utstickare var detta.

Anette: Då kanske det är dags att vakna upp snart.

Vadå vakna upp? Är det någonting fel på att jag inte är lika filosofiskt utbredd som du är? Eller ska vi säga filosofiskt instängd? Vad är meningen med att tänka på någonting så avlägset och meningslöst? Varför i helvete ska jag ”vakna” upp bara för att jag inte ödslar tid på någonting jag inte finner intressant? Jag är ta mig fan vaken! Jag är inte instängd i någon bubbla bara för att jag inte funderar på hur jorden kom till. Men frågan är ju då kanske varför hon finner mig ej vaken? Är hon kanske lite instängd i samhällets syn på normala tankebanor? Ska alla människor ha gått igenom en fas där man är lite halvmystisk och följer hela den amerikanska dramaregelboken för filmer? Inte fan behöver vi sitta och lyssna på statiskt ljud som Jodie Foster bara för att vi är filosofiska, eller över huvud taget vakna. Så åt bort med alla jävla regler, strukturer och normer! Jag vill ha en psykologisk anarki!

Jag är inte speciell, men jag vill vara det!

Här sitter jag som vanligt medan de andra har den regelbundna och enformiga engelsklektionen som jag inte behöver gå på. Istället så vandrar jag runt på Kunskapens Gata eller sitter i ett hörn och försöker slappna av. Men ibland så slår det slint i skallen på mig och jag får för mig att skriva. Jag har inte direkt hittat någonting speciellt att skriva om men det är skönt att bara sätta sig och skriva om någonting, vad som helst. Att få skriva av sig lite.

                      Så nu sitter jag här uppe i vad vi brukar kalla Solariet, anledningen till att det kallas så är på grund av att det finns väldigt många fönster vilket värmer upp väldigt mycket. Så det blir kort sagt varmt som fan. Det är dock inte särskilt varmt här idag. Man känner att vintern börjar närma sig. Först och främst så känner man det just för att nu är det dags att lägga undan badtofflorna och ta på sig någonting lite mer vettigt. Ett par vinter kängor?

                      Jag har tänkt lite på hur det skulle vara att vara författare, att leva på det alltså. Hur man lyckas skriva en hel berättelse och vad som ger en bok det där lilla extra. Jag har kommit fram till att JR Tolkien är ett geni. Han skrev inte bara en utav de mest välkända trilogierna genom tiderna utan att samtidigt ha skapat världen Midgård samt ett alvspråk är inget annat än genialiskt.

                      Hur skulle jag vara som författare? Jag hade antagligen varit en väldigt cynisk och granskande författare. Jag hade antagligen varit aningen för verklighetsenlig. Men det kanske är det världen behöver. En storsäljare där den genialiska detektiven skjuts ihjäl i en bakgata i södra Stockholm. Roligt? Nej. Sant? Ja! Världen är ingen sagobok, Jack Bauer finns inte. Det kommer inte heller att dyka upp en cyborg från framtiden som har skickats tillbaka för att hindra människans revolution emot maskinerna. Men vi gillar overkliga saker, överväldigande saker. Det är vårat hopp, att vara speciella. Jag har svårt att tänka mig en värld där alla är så självmedvetna att de inte längre hoppas på att de på något mysteriskt vis är speciella. Det verkar så godtroget.

                      Det sägs ofta att varje människa är speciell, faktum är att det är en stor lögn. Vi är inte speciella. Vi föds inte som speciella varelser, vi gör oss själva speciella. Ingen föds till en legend, inte ens Harry Potter. Elvis, Ghandi och Hannibal föddes inte till att bli speciella. De skapade sig namn och rykte. Elvis satt grund för Rock ’n roll, Ghandi startade en religion och Hannibal förde en arme emot Rom i syftet att störta en av tidernas största kejsardöme. Vi kommer ihåg dessa människor genom deras prestationer och livsverk. De var inte speciella från födsel, de var precis som alla andra, bara att de gjorde någonting med sitt liv, någonting för att vi ska läsa om dem flera hundra år senare.

Reaktioner som gör gud mållös

Nu var det dags igen, för lite av det dagliga tjötet. Ännu en gång så är jag inte riktigt säker på vad jag vill skriva om, men det kommer väl under tidens gång antar jag. En sak som jag nämnde i ett tidigare inlägg är en liten rolig teori jag har angående aktioner och reaktioner, denna teori är långt ifrån välutarbetad men förhoppningsvis kan den, i en kombination med mina oändliga argument emot kristendomen, bli ett inlägg som intresserar och underhåller delar utav er.

De följande styckena med text kommer att handla lite om ”guds” be blandning bland mänskligheten, vad han gör för skillnad och hur han gör skillnad. Självklart så kommer det hela att blandas in med lite vetenskapliga och otroligt och åter otroligt logiska förklaringar.

Är du en god människa, då kommer goda saker hända dig, du kommer att lyckas med ditt liv och när du dör så kommer du till himlen. Detta är vad den kristna religionen för det mesta står för. Men nu ska jag göra så att jag lägger fram ett exempel som demonstrerar hur en annan teori är möjlig och varför den religiösa teorin inte alltid stämmer. Vi börjar med att lägga fram en annan teori.

Här kommer min lilla aktion-och-reaktionsteori in på ett väldigt passande vis. Om du utför en aktion, en handling, utför något, så kommer du alltid att få en eller flera reaktioner. Om jag ber till gud att jag ska få en befordran på mitt arbete, då kommer gud svara i en av tre olika former. Ja, nej eller vänta. Litar du blint på att gud kommer uppfylla din bön så skulle du kunna göra som så att du går runt och bete dig som ett svin, respektera inget och ingen. Du tror ju att du kommer få din befordran vilket som, eller hur? Men när du inte får din befordran utan istället kicken, svarade gud nej då och du bestraffades för dina onda gärningar?

En annan förklaring är en sak som kallas Occams Rakblad, vilket betyder att det simplaste oftast stämmer. Anledningen till att din befordran ersattes med en avskedan har helt enkelt stöd i min aktion-och-reaktionsteori. Aktionen var att du bar dig åt som ett svin, reaktionen var att du fick sparken.

Det hade ingenting att göra med gud, han hade ingen påverkan, i alla fall inte enligt min teori, där man helt enkelt fick stå för svars för det man gjort.

Men varför stämmer inte den kristna teorin och varför är det mer sannolikt att min teori, och säkerligen många andras, stämmer?

En kristendomlig förklaring på detta skulle det inte finnas några undantag på. En god människa som är troende SKA komma långt i livet, han eller hon SKA lyckas med sitt liv och sedan färdas upp till himlen. Alla som har någon slags livserfarenhet måste förstå att detta helt enkelt inte kan stämma då alla goda människor inte lyckas, alla goda människor kommer inte långt i livet.

”Min” teori därimot, den har så otroligt många olika variabler som spelar in så det helt enkelt inte går att förutse vad som kommer ske i ens liv. Vi är runt åtta miljarder människor som vandrar, åker, sitter eller rullar på denna jord. Alla dessa människor spelar roll i varandras liv, alla spelar inte roll för alla men alla spelar roll för någon. Aktioner som utförs av andra människor påverkar dig, dina aktioner påverkar dem. Det går alltså inte att förutse vad som ska hända eftersom så otroligt mång aktioner spelar sin egna roll i händelseförloppet.

Coca-Cola, min frälsare!

I mitt förra inlägg blev det en hel del skitsnack, detta inspirerade mig till att ett par minuter senare snacka lite mer skitsnack med er trogna läsare. Först och främst så vill jag referera till högerspalten, kolla på Bloggstatistiken. ~1,900 besökare. Det är väldigt många, ni som läser får gärna lämna kommentarer osv. om ni finner något intressant.

Jag och min vän Sara har nu sedan det förra inlägget diskuterat och kommenterat den kristna tron, vi finner den komisk. I hennes blogg så hittade vi ett GoogleAd som länkade till sidan Gud Älskar Dig. Denna sidan fann vi självklart väldigt intressant och komisk. Men jag fann en väldigt intressant sak på sidan, nämligen alla texterna. Om du tänker igenom vad som egentligen står, riktigt noga, så kommer du kanske att förstå att de har tagit en kristen liknelse och sedan förklarat, motiverat eller spridit propaganda med en och samma sak. Samma sak som hela världen är uppbyggd på, alla andra religioner, lagar, de tio budorden och slutligen, denna bloggen! Det magiska ordet är självklart sunt förnuft.

Ta en liknelse som inte har med religion att göra. Coca-Cola. Titta på en Coca-Colaburk. Tänk dessa exakta ord.

”Jag gillar Coca-Cola, Coca-Cola smakar gott, jag vill öppna denna burken och sörpla i mig den i en väldigt behaglig takt.”

Om du verkligen tror på detta, om du verkligen tror att den smakar gott. Då kommer den att göra det!

Politiska idéer blandat med en jävla massa bullshit!

Nu är det så att jag, efter vissa påtryckningar ifrån min käre vän Sara, har valt att skriva ett blogginlägg. Vad ska jag skriva om då? Ja ni. Det var en mycket bra fråga. Jag har en miljon idéer egentligen, det är bara det att dem är lite outarbetade. Till exempel så jobbar jag på en teori om aktioner och reaktioner. Den är en mycket högsofistikerad och intelligent teori. Jag har bara inte fått alla bitar att stämma ännu. Denna kommer ni förhoppningsvis få höra en del om senare i mitt liv som bloggare.

Men den ska vi inte prata särskilt mycket om idag. Jag har inte heller tänkt på någon revolutionerande kvinnosynsförändrande teori, vilket är lite tråkigt. Det var nämligen en utav mina hobbys under sommaren, på Willys.

En annan hobby jag har är att tänka ut invecklade samhälles strukturer, t.ex så har jag tänkt ut ett planekonomisk lönesystem. Detta system bygger på eller rättare sagt efterliknar, då jag inte visste om detta när jag tänkte ut det, en gammal idé kallad medborgarlön. Min lilla idé är en lite halvt om halvt efterliknande teori som bygger på en grundlön och resterande löner och bidrag bygger på detta.

För att göra det hela lite enklare för er ickebegåvade och okunniga så ska vi sätta upp ett exempel.

Pelle en fast utgiftsfaktor på 7 000 kronor, utav dessa 7 000 så går 4 000 till hyra. Pelle får ett bidrag ifrån staten, ett bidrag som alla får. Detta bidrag ligger på 2 000 kronor. Detta räcker självklart inte åt de utgifter Pelle har, därför erbjuder staten ett annat erbjudande. Pelle måste antingen skaffa sig ett jobb eller så får han ansöka om en plats på en anläggning som tar in folk med pengabrister. Pelles utgiftsfaktor sjunker då till 3 000. Detta räcker ändå inte för att Pelle ska kunna betala sina utgifter, det saknas 1 000 kronor. Pelle blir då tvungen att skaffa ett jobb eller alternativt en lättare syssla.

Detta bidraget som Pelle får är ett bidrag som alla människor som lever självständigt får, oavsett om de behöver det eller ej. Nu till nästa del i min mycket välgenomtänkta plan.

Pelle skaffar sig ett jobb, han är kassör i en butik. Han får en fast lön på 5 000 kronor, notera att detta är ett exempel. Denna lönen bestäms utav ett fackavtal som alla svenska företag måste gå med i för att få något slags stöd ifrån staten. Facken ska vara indelade som de är idag, handel, industri osv.

Lönehöjningarna är även dem baserade på facket, fast höjningarna ska inte baseras på samma sätt som idag. Ju mer ansvarstagande man har, destå högre lön har man.

Pelle har en chef över sig, kassachefen, Linda heter hon. Om Linda skulle råka klanta till något med sitt arbete så är det hon som får ta ansvar för detta, alltså ska hon ha högre lön än Pelle som inte behöver ansvara för några större delar.

Men även Linda har en chef, butikschefen, Robin, han ansvarar för allting i hela butiken, alltså har han mycket större ansvar än vad både Linda och Pelle har. Därmed ska han ha högre lön än dem.

Pelle får 5 000, Linda får 8 000 och Robin 14 000. Detta just pågrund av uppdelningen utav ansvar. En del anser att lönen ska vara densamma för alla personer, oavsett yrke. Detta är enligt mig ett misstag då ingen vill ha de mer ansvarstagande arbetena om man kan få samma lön för mindre arbete.

Därför ska lönen delas upp genom ansvarstagande.

Detta var väl intressant? En ekonomikurs med Pelle och Viktor. Nog med dösnack för min del. Jag hoppas någon har lärt sig något, kanske inte bara om ekonomi, utan kanske även lite nyttig information om mig. Såvida du inte är beredd för en lång och ibland väldigt tråkig lektion i diverse saker, så bör du inte prata med mig. Men det råkar faktiskt vara så att jag kan vara rolig ibland. Men nämn ingen av dessa ord, såvida du inte vill höra på långa och tråkiga argument och förklaringar.

• Feminism, kvinnosyn, kvinnorhatare och Mona Sahlin
• Kristendom, bibeln, religion, katoliker, kristna motivationer och kristen välfärd.
• Homosexualitet, homofobi, bisexualitet och evolutionslära
• Moderater, liberat, konservatism, anarkism, eller socialdemokrater
• Punk, emotionell hardcore, emo, fashioncore och My Chemical Romance

That’s all for now folks!

Den döende rasen.

Nu ska vi se här. Jag kände lite för att skriva. Men jag är inte säker på vad jag ska skriva. Jag tror jag tar upp på en av mina tidigare poster. Det inlägget handlade lite om mänskligheten i allmänheten, en del om feminism och som vanligt så var det en hel del skitsnack.

Men idag när jag stod i duschen. Då tänkte jag lite på hur otroligt komisk feminismen är idag. Fast det är kanske inte feminismen som är komisk. Den är mest tragisk. Det är hela systemet som är så otroligt defekt så att det på något sätt gör det hela skrattretande.

Mona Sahlin sitter i en och en halvtimma och pratar i radio om diverse feministiska saker. Man sitter då i bilen, t.ex, och lyssnar på henne. Man kommer sedan hem. Slappnar av lite. Sätter sig framför sin kära TV och ser efter om det finns något roligt att titta på. Men så fort man trycker på den förrädiska ”ON” knappen så möts man av en uppsjö utav propaganda. Det är då reklampausen mellan Top Model och Big Brother. Det är detta som är fel med dagens samhälle. Föräldrar gör inget fel i sin uppfostran. Inte lärarna heller. Det är media som uppfostrar Sveriges barn till att ställa höga krav på sig själv och andra.

Jag ska lägga fram en liten demonstration av mitt tankesätt. Men för att förklara detta så måste jag ändå utgå ifrån att ni vet vad likartsfeminism är och vad särartsfeminism är. Detta är ganska viktigt då båda punkterna är väldigt bra på att styrka mina argument.

Särartsfeminismen säger alltså att kvinnor och män skiljer sig åt pågrund av genetiska differenser. Med andra ord som om vi vore två helt olika arter inom samma familj. Men då de flesta av oss faktiskt inser att den där lilla Y-kromosomen som vi män begåvats med inte kan göra en sådan otrolig skillnad. I alla fall inte psykologiskt sätt.

Tjejer och killar är så otroligt olika. På alla sätt. Men beror detta på genetik? Tänk på två st. tjejer. Till exempel två tjejer i din klass. Tänk på en tjej som är självsäker, snygg, har på sig det senaste modet. Tänk sedan på en osäker tjej. En tjej som inte vågar göra direkt mycket oväsen av sig själv. Ta sedan två likadana killar.

Kan ni hitta en kille och en tjej som är väldigt lika varandra? Kan ni det så förstår ni nog att genetik inte kan vara orsaken till att kvinnor och män är olika. Genetik skulle ju isåfall skilja dessa två isär. Men nu gör de inte det. Det är där särartsfeminismen har ett stort fel. Vilket lämnar likartsfeminismen som den naturliga vinnaren.

Likartsfeminismen säger att killar och tjejer är olika pågrund av sociala förhållanden och hur man påverkas som barn. Detta stödjer jag till 100%. Hjärnan är ett väldigt kraftfullt verktyg som självklart har förmågan att anpassa sig. Det gör att likartsfeminismen är en väldigt logisk förklaring.

Men nu kommer vi till min poäng. Om vi växer upp med en TV som idol. Kommer vi inte då vilja vara som dem? Kommer vi inte då vilja göra precis som dem? Kommer vi inte då ställa upp samma krav på det folk i vår omgivning som vi sett på våran kära TV. Jo, det är ju precis det vi kommer att göra. Detta argumentet är inte någonting nytt. Det är ingen ny revolutionerande teori som jag kommer slå igenom med. Detta är en av feminismens starkaste argument och jag håller verkligen med om det. TV förstör våra ungdomar. Men här kommer den roliga lilla poängen som jag försökt komma fram till.

Trots att vi vet att våra barn och ungdomar kommer påverkas negativt av denna otroliga mängd propaganda som media sprider ut. ”Köp denna tampongen så får du lika slät hy som modellen på TV!” Det komiska är ju kanske att det slår igenom. Detta är vad vill se på TV. Vi vill se på vackra kvinnor och män på rutan. Vi vill se halvnakna reklamfilmer för toapapper. Vi vill inte se fula skådespelare. Ska vi se en film så ska det fan vara en het tjej eller kille med i den.

Det är här vi gräver in oss själva. Vi vet om problemet. Vi vet vad konsekvenserna är. Vi vet hur vi kan lösa det. MEN VI VILL INTE! Jag säger inget illa om er andra medmänniskor på denna jord. Jag tänker precis likadant. Jag vill inte titta på en film med fula människor på. I alla fall inte en helt vanlig B-film. Pengarna ligger i att folk vill se vackra människor på TV.

Där har vi ju ännu ett problem i vårt idealsamhälle. Pengar är den drivande faktorn. Detta tänker jag inte gå in på nu. Men det är något att tänka på i alla fall.

Människan är en självutrotande ras. Vi driver oss själva rakt ner i träsket. Det är inte för att dåliga människor kommit till makten. Det är för att människan är en bristande ras. Jag säger inte att hela våran existens som människa kommer dö ut. Men om människan stannar i utvecklingen så kommer vi inom kort att dö ut.

Idyllen vi i västvärlden har byggt upp är en dödsfälla som oundvikligen kommer leda oss till ett mindre idealiskt ställe.

Men det finns alltid hopp. Det finns alltid mer eller mindre överlägsna varelser på denna jord. Varelser som klarar av att ta ansvar, visa sympati och som klarar av att ta hand om andra människor. Det är dessa människor som världen måste lita på. Dessa människor som är utvecklingen av våran underpresterande ras.

Filosofi

Nu såhär om nattkvisten hade jag tänkt göra ett litet blogginlägg. Jag är inte säker på vad jag ska skriva om men det får väl bli så att jag helt enkelt öser ut mina tankar över tangentbordet.

Tidigare idag så började jag tänka på hur vi som spara energi här uppe i Sverige kan påverka livet för dem nere i Afrika. Jag har haft en del diskussioner med klasskamrater, vänner och ovänner. Många påstår att man kan t.ex ta kortare duschar. Stänga av datorn om nätterna. Släcka lamporna när de inte används.

Så otroligt enkla saker. Ändå har inte människan förmågan att ta vara på den kunskap vi faktist har. Vi vet vad vi borde göra. Men vi har inte stake nog att göra det.

Vi är underutvecklade helt enkelt. Våran hjärna har utvecklats i en så rasande fart att de resterande funktionerna i människans kropp inte hängt med.

Sympati. Det är ett populärt ord. Förmodligen ett ganska nytt ord. För ett par hundra år sedan så hade vi omöjligt hittat en person som kände till sympati. Varför? Jo för att det helt enkelt är ett nytt ord för samma sak som människan känt till mycket länge. Vi har haft förmågan att känna sympati. Men denna förmågan har inte visat sig förrens nu. 1920 var det inge tjafs om naturen. 1960 så var det ett jävla liv.

Varför då? Vad var det som tog vändning? Vad fick kvinnorna att lämna köket, röka på, skapa revolt eller helt enkelt kedja fast sig vid ett träd?

Var det Elvis Presley som visade denna gamla generationen att lusten inom människan helt enkelt är för stor för att kontrolleras för evigt? Var det andra världskrigets offer som väckte sympatin för omvärlden inom oss?

Jag personligen tror vi har utvecklats. Evolutionen har tagit nästa lilla steg i sin utvecklig med oss. Vi är inga perfekta skapelser. Vi är neandertalare. Vi kommer tillslut att utrotas av Homo Sapiens. Nästa steg i evolutionen. En mer sofistikerad ras. En mer, vänlig ras. En ras som har förmågan att samarbeta.

För trehundra år sedan så tänkte människan på ett annat sätt. Vi var inte utvecklade på samma sätt som idag.

Men tänk om nästa steg i evolutionen inte kommer. Mänskligheten som vi känner den idag hinner inte utvecklas. Vi har mött toppen av våran självdestruktiva ras. I alla fall så högt upp vi kan komma utan att utrota oss själva. Evolutionen har lett oss in i ett hörn. Jämför det med Rubiks kub. Du är nästan helt klar med en sida. Men där på andra sidan kuben sitter den felande länken. En grön ruta. När den borde varit blå.

När du ska flytta den gröna rutan därifrån så förstörs allt det du jobbat så mycket för. Du får börja om från början. En syndaflod.

Dagens människa saknar det som krävs för överlevnad. Sunt förnuft. Jag säger inte att alla saknar detta. Men många gör det. Kanske är det inte ens sunt förnuft som saknas. Utan kanske ansvarstagande. Den sanna meningen i sympati. Överlevnadsinstinkter. Vi kanske har för mycket överlevnadsinstinkter. För mycket ansvarstagande. Så mycket att vi inte längre kan hantera den makt vi själva tilldelat oss.

Bränn dig till framgång!

Det är synd om oss. Vi som kom aningen för sent. Vi kom när revolten redan lagt sig. Allt vi lär oss. Det har någon redan lärt sig för flera år sedan. Vi är helt enkelt för sent ute. För att vi verkligen ska bli bra. Riktigt bra. Så bra så vi till och med kan kalla oss bäst. Då måste vi komma på någonting nytt. Våran egna revolution.

För att förklara vad jag menar så ska jag dra ett par liknelser.

Inom ”piratscenen”. Den riktiga scenen alltså. Så anses de, såkallade, releasegrupperna som rippat under ett tvåsiffrigt antal år som riktigt bra och stora grupper. Att vara en del av deras grupp är en ära. En ära som man endast kommer få om man visat sin värdighet. Ett sätt att visa att man är i ägo av sådan värdighet är att vara erfaren. Att ha varit med inom ”scenen” under en längre tid. Den andra är helt enkelt att be det högsta hönset lyfta på skinkorna och börja slicka röv. Har man inte kapaciteten till någon utav dessa är man i stortsätt körd redan innan man börjar.

Ett annat exempel kan man hitta inom Counter-Strikescenen. Om man kollar i IRC kanaler så som #lemondogs och #mix (två kanaler man använder för att leta upp människor att spela med) så kommer man märka att ingen vill spela med yngre folk. Jag vet detta då jag själv inte vill spela med yngre människor. Såvida man inte fått kontakt med dem tidigare på något sätt. Men om man kollar i dessa kanalerna kommer man se en slags gräsrotsnivå på detta förtryck. Men vill man komma någonstans så måste man göra precis samma sak som inom ”piratscenen”. Bevisa sin värdighet, att man är värd att spela med de bästa. Eller så börjar man fjäska för de riktigt bra spelarna.

Jag lider inte av det senare problemet. Inte allt för mycket i alla fall. Jag är sent ute. Men inte hopplöst. Jag är 16 i skrivande stund. Jag började spela Counter-Strike för 3 år sedan. Jag är ingen dålig spelare. Verkligen inte. Men jag känner inte elden inom mig. Elden som ger mig kraften att driva min färdighetsnivå till det maximala. Jag tror att jag saknar denna elden pågrund av det hopplösa gytter av begåvade och avdankade spelare som spelar strax under semi-elitnivån. Varför skulle jag plockas ut ur denna oändligt stora folkmassa som sitter och spelar för skoj skull? Det är inte många av dessa som får någon chans. Utan bra kontakter kommer man inte kunna visa upp sina färdigheter.

Sanningen är att utan extremtalang eller den elden inom sig så kommer man inte komma någonvart.

Detta gäller inte bara inom Counter-Strikescenen detta. Så är det överallt. På arbetsplatsen. I grundskolan. Gymnasiet. Högskolan eller universitetet. Överallt.

Vill man komma någonvart får man också se till att lägga ner en hel del energi på det med.

Feminism

Jag har tänkt en del på det här med feminismen. Man hör ju allt för ofta en hel del ganska kritiska åsikter angående feminismen. En del av dessa åsikter är bra. En del är rent ut sagt bullshit.

Den saken som jag stört mig mest på den senaste tiden är människor som faktist klagar på kvinnor eller män som kämpar för feminismen. Visst, det är klart man ska få uttrycka sig om vad man tycker. Det stödjer jag till 100% men att man faktist klagar på någon som kämpar för jämnställdhet, vilket borde vara en ganska självklar standard i dagens sverige.

Jag är inte feminist. Jag anser att feminismen är såpass bräcklig och så otroligt delad så det inte är värt att kämpa för den. Men de flesta av de åsikter som feminismen står för står jag med för. En av de saker jag tycker är otroligt konstigt är att trots det höga procentantalet av sveriges invånare, 95%, så lyckas man inte göra någon egentlig skillnad. Detta är något av en prestation tycker jag.

Det finns feminister som anser att endast en väldigt liten ändring bör ske. Men det finns också feminister som anser att kvinnan är en överlägsen varelse och tycker då att denne ska ha långt mer makt än mannen. Det finns ju självklart motsvarande åsikter på den antifeministiska sidan.

Jag tror att det sistnämnda alternativet skrämmer de människor som inte har någon direkt koll på hela feminismen. Att feminism är ett stort begrepp som kan inkludera mindre starka människor men också maktkrävande kvinnor.

För att gå tillbaka till min första del av detta inlägget. Att man trackar ner på de som kämpar för feminism. Varför gör man det? För att man är osäker? För att man helt enkelt vill behålla den makt som männen har idag? Är det helt enkelt för att det i dagens ungdom är tufft? Att man gör det för att bli accepterad. För att få makt?

Dessa är de enda anledningar jag kan hitta som faktist besvarar min fråga. Att man försöker dra ner en person i skiten för att han eller hon gör det jobb som är varje människas skyldighet? Jämnställdhet är idag ett faktum. Istället för att tracka ner på dem som kämpar bör man istället vara tacksam. Dessa människor drar ett mycket tyngre lass än vad ni, den vanliga svenssonen, någonsin kommer göra i kampen för eller emot feminism.

Jag är inte säker vad min poäng med allt detta är. Det skulle kunna vara att jag bara ville skriva av mig lite. Det skulle också kunna vara att folk är alltför otacksamma för dem som faktist kämpar för kvinnor. Kvinnor ska vara jämnställda med män. Var tacksam för att du slipper kämpa emot den enorma scenen som inte tycker detta.