De senaste veckorna i mitt långa liv.

De senaste veckorna har varit jobbiga, i alla fall om man jämför med resten av mitt liv. Jag har aldrig haft några problem med någonting. Ingenting viktigt i alla fall. Jag har aldrig varit särskilt deprimerad. Jag har inte hamnat i några socialt ohållbara situationer. Jag har haft ett skönt och avslappnat liv utan några som helst krav på mig. Men under de senaste veckorna har jag känt som om det är någonting som tynger mig. En klump i hjärtat. Detta började förekomma efter ett dystert samtal med min flickvän för ungefär två veckor sedan. Innan dess så kändes allting jättebra. Samtalet i sig spelade ingen roll, vi fick rett ut det dagen efter. Klumpen i hjärtat försvann inte lika snabbt. Det är lite konstigt faktiskt, hur det kan komma och gå så snabbt som det har gått den senaste tiden. Det märktes speciellt på morgonen, när jag låg och snoozade på väckarklockan. Hur skönt och lätt livet var i ett halvsovande tillstånd, men plötsligt slår det bara över. Klumpen kommer tillbaka. Det kan även vara så att när jag får tänkt på annat så försvinner den. Men såfort jag vandrar över till meningslös filosofi så kommer den tillbaka.

Det känns skönt att skriva om det hela nu, även om det värsta är över. Att skriva har varit ett bra sätt att få ut känslor, tankar och aggressioner under en lång tid. Jag har inte skrivit så mycket på den sista tiden, kan det vara därför? Det kanske bara var så att samtalet var en utlösande faktor i ett mycket större kretslopp. Jag har varit en glad kille utan några problem över huvudtaget. Medans jag skrev mycket i bloggen och skrev en del i skolan så var det ju inga problem, jag fick utlopp för alla känslor. Men när jag inte längre skriver, vart tar dem vägen? Om jag inte pratar om dem, om jag inte märker av allt som kan pågå runt om en och i en själv, vart tar då känslorna vägen?

Under de senaste dagarna har jag legat hemma, dels för att jag varit sjuk och kanske dels på grund av allt detta, att jag tappat lusten att göra saker. Det har dock gett mig tid att tänka på det, jag har även spenderat en del tid med min underbara flickvän, Marie. Även om det där samtalet var den utlösande faktorn så har hon varit förstående och en bra vän.

Att jag skriver om det hela här kan nog vara ett ganska så stort genombrott för min del. Jag visar inte mina känslor på ett bra vis. Jag är en person som helldre stänger inne dem och släpper ut dem på andra håll. Men att jag börjat prata allt mer och mer med Marie om hur jag känner och vad som händer så tror jag att både jag och hon har blivit mer medvetna om att jag faktiskt också har känslor. Visst, detta låter fel och medveten kanske inte är rätt ordval. Men räkna då även in att jag inte är en person som allt för ofta berättar vad som känns fel och om någonting stör mig känslomässigt.

Jaja, det var allt jag ville säga denna gången. Hoppas någon fann det intressant att läsa lite om mig och min nyfunna ”talang.”

Galleri

God morgon. Jag vaknade precis upp från en liten natt- och morgonsdvala, även kallad sömn. Jag satt uppe ett bra tag igår, närmare bestämt till tre. Nu undrar ni säkert var jag gjorde uppe sålänge. Antagligen så gör ni inte det men jag tycker det låter bra när man säger så. Iallafall så ska jag berätta det för er. Eftersom att det är min och Maries ettårsdag så har jag har varit gullig nog att sätta ihop ett litet galleri med bilder på endast henne. Vill ni titta på det så hittar ni gallerit här.

Senare idag så ska jag ta mig en liten tripp hem till henne. Vad vi ska göra där är inte direkt planerat men framåt kvällen, nio-tio så går vi ner till Lygenvi, en ”fest skulle man kunna säga. Dock så kommer jag och Marie skilja oss lite ur mängden. Vi ska vara nyktra! Vi är båda nykterister så att vi är det är för vissa ingen nyhet. För vissa är det en chock.

Detta var ungefär allt jag har att säga för denna gången. Ha det bra och titta gärna in igen!

Börjat blogga

Ja nu är det såhär att jag, Viktor Edholm, har börjat blogga. Jag är inte riktigt säker på varför jag har gjort det men jag tror att det kan vara ett bra sätt att avreagera sig på diverse saker. Det kan även vara ett bra sätt att lära sig och utveckla sitt skrivande. Så jag kan ju börja med att introducera mig själv för er som inte vet vem jag är.

Jag heter alltså Viktor Edholm, som jag tidigare nämnt. Jag är en helt vanlig kille som bor ute på Sveriges landsbygd. För att vara lite mer specifik så heter orten jag bor i Hajom. Det är en ort på ungefär 500-600 ”invånare” vilket är en aning lite enligt mig. Huset jag bor i är beläget i utkanten av en liten dal. Alltså inte mitt ute i skogen men ändå inte tillräckligt nära civilisationen. Fortunerligt nog så bor jag inte helt utsatt utan väg 156 stryker förbi endast ett par kilometer ifrån huset där jag bor vilket betyder att jag har en relativt regelbunden bussförbindelse med omvärlden. Men nog om det. Nu ska jag berätta lite om mig själv.

Viktor var som sagt namnet och jag vet inte riktigt om man ska kalla det oturligt eller turligt nog men jag har iallafall fastnar vid samma intresse som tusentals andra ungdomar i sverige gjort. Det intresset kallas poetiskt och fint. Konsten att knappa på tangentbord. För er som inte riktigt förstog så sitter jag vid datorn en aning för mycket. Jag har precis gått ur nionde klassen från en skola vid namn Sätilaskolan. Om ni är av den lite mer intellektuella läsaren så har ni säkert lyckats dra paralellen att när man är datornörd så är betygen inte på topp. Jag gick ut med tre VG och 13 G vilket jag ändå klassar som lite av en bedrift med tanke på mina enorma prestationer. Uppfatta det inte fel. Jag är inte dum. Jag är bara en aning, låt oss kalla det datornördig.

Men jag har nu gått ut nian iallafall. Då har jag en hel sommar framför mig! Trodde ni ja. Nä nu ska jag börja jobba den andra juli. Detta har jag faktist sett fram emot en hel del. Det ska bli skönt att göra något med sitt liv istället för att bara glida igenom hela sommaren. Men när jag fick mitt schema här om dagen så började det kännas lite som att tiderna man skulle gå upp kunde varit bättre. Varje dag i sex veckor kommer jag gå upp någonstans mellan sex och halv sju vilket jag inte är allt för överlycklig om. Men som sagt så ska det bli rättså skönt ändå.

Nu hade jag tänkte berätta lite om vad jag sysslar med om dagarna. Iallafalll vad jag sysslar med nu under sommarlovet. För det mesta så sitter jag här och tragiskt nog så lämnar jag inte huset allt för ofta. Här vid datorn så har jag en rad olika sysslor. Jag är skribent för communityt Netcrash.se vilket borde ta upp en del av min tid men tyvärr så är jag en väldigt lat skribent även om jag faktist ser det väldigt underhållande att skriva. Det kan vara därför jag skaffat dennabloggen. Jag är faktist inte säker på varför jag gjort det själv.

Men mitt senaste ”projekt” är att dra ner den självupptagne lille mammaspojken Ejziponken, som är huvudadministratör på communityt BrutalCS.nu, eftersom jag anser att han endast behåller sin position för att missbruka sin makt och för att skapa sig själv ett namn. Så mitt lilla projekt går alltså ut på att avsätta Ejziponken, alternativt minska den makt han inte överhuvudtaget förtjänat.

Ett annat litet projekt som jag har är domänen Edholm.eu. Den domänen använder jag endast som en slags indexeringssida åt diverse andra saker jag sysslar med. Det är för det mesta hemsidor som länkas till där men också gratis templates som jag har gjort. Dessa håller ingen direkt hög standard men allting på den sidan är validerat enligt W3s standarder.

Detta var min lilla presentation. Hoppas ni har funnit det intressant att läsa. Jag hoppas att jag kommer fortsätta skriva och jag hoppas även att ni kommer fortsätta läsa det jag skriver.