World of Warcraft, patch 3.0.2 och lite antivirus

Patchdag igår då, allt annat än frid och fröjd om man säger så. Till råga på allt så var jag hemma nästan hela dagen igår med, då jag var sjuk. Jag tror att klockan var runt 12 när jag var hemma och då tänkte ju jag att patchen skulle vara uppdaterad och klar, men ack så fel jag hade. För det första så hade jag tagit fel på tid, inte 11.00 som jag trodde utan 14.00 så jag satte mig stillsamt och surfade runt lite. Jag hittade till en väldigt intressant blogg som handlar mycket om IT, eller enbart om IT faktiskt. Steve’s Tech Guide, det är namnet på denna underbara sida som lyckades övertyga mig om att fixa både anti-virusprogram och en brandvägg, och även ett litet program som heter sandlåda, eller tja, Sandboxie heter det.

I alla fall så surfade jag runt lite och efter en del mekande och pillande med dessa program så var allt i finaste skick och klockan blev snabbt två men såklart så blev det försenat en timma, men det var ju bara att ta allt med en nypa salt och surfa runt lite till. Det är ju trots allt en rättså stor patch så man kanske inte ska vänta sig några mirakel. Klockan blev tre och servrarna började poppa upp i realmlistan, dock inte Twilight’s Hammer, där båda mina level 70 spelare. Dock så kommer Shattered Hand upp rättså snabbt, där jag har en 48 warlock. Dock så var ”World servrarna” nere och man kunde därför inte logga in, utan kom bara till karaktärsvalet, timmarna gick och slutligen så kom Twilights faktiskt upp, tråkigt nog utan någon större framgång. Klockan var nog framåt nio-tio när dem äntligen fick igång det men det var ingen spelupplevelse man berättar för barnbarnen.

I alla fall så är det nu torsdag och jag var hemma igen, pågrund av en förkylning, och idag har det faktiskt fungerat riktigt bra. Det har varit lite smålaggigt ibland, framförallt på ”battleground-servrarna” men det var det var ingenting oacceptabelt med tanke på gårdagens patch.

Just nu sitter jag och väntar på att våran grymt avancerade Karazhanraid ska dra igång så jag tänkte att jag bloggar lite om allt och inget. Men det var nog allting jag hade att säga tror jag, kanske inte det intressantaste blogginlägget någonsin men jag tror att jag ska ta mig en närmare titt på den övre delen och se om jag kan skriva ett litet inlägg angående programmen jag körde igång.

Fildelning, sexförbrytare, FRA, you name it!

Jag satt och surfade runt lite, på sidor som del.icio.us, pusha.se och digg.com vilka jag finner är ett gäng riktigt bra hemsidor för den late, mig då. Jag hittar då en artikel på ABC News som får mig att tänka på den tiden då jag skrev väldigt aktivt i denna bloggen. Saken är ju den då att om man tittar tillbaka på det man skrivit så känns dem väldigt, annorlunda från hur man är idag. Ifall jag vore tvungen att beskriva de artiklar, blogginlägg och allt annat som jag skrev, så skulle jag faktiskt beskriva dem som väldigt aggressiva.

Ta mig inte fel, aggressivt är bra, ibland, dock känner jag att jag inte riktigt når ut till mig själv ens, när jag läser texterna. Nu eftersom jag fått denna lilla uppenbarelse framför mig så ska jag ta och göra mitt bästa för att skriva en lugn, sansad och framför allt logisk text.

Tillbaka till anledningen till att jag sitter här och knappar på tangentbordet. Inside the Minds of Teens Who Post Sexual Images of Themselves, så heter artiklen. Är det bara jag som reagerar lite på hur staten, rättsystemet, Storebror, försöker kontrollera våra handlingar? Visst, att en 15-årig tjej skickar runt nakenbilder på sig själv är ju inte direkt en intelligent sak att göra, men ska man verkligen skicka henne till rättsalen för detta? Det är hennes kropp, hennes liv och mest av allt, hennes ansvar. Hon kanske ligger ute på internet för all evighet, men det är ju ändå någonting som hon har orsakat själv. Sedan så tycker jag det är otroligt roligt att dem kallar henne en sexförbrytare då i alla fall jag fick en bild av att hon tvingat på dessa stackars pojkarna hennes porr som även dem riskerar att bli åtalade pågrund av att dem tog emot dessa bilder.

En intressant fråga som ploppade upp nu är hur stor skillnad det är på Sveriges storebrorssamhälle och amerikas. Då jag inte är överdrivet insatt i allt som händer i USA så har jag väl kanske inte så mycket att säga till om, men jag vet i alla fall lite av det som händer i Sverige. FRA lagen är det ju främst jag tänker på då, men sedan så har dem ju kommit med ett nytt förslag som ska hjälpa oss svenskar känna oss tryggare i hemmet. Jo, dem ska lagra all information som skickas från våra datorer och ut på internet.

Det är ju faktiskt rättså sjukt hur dem kan slänga fram sådana förslag, när majoriteten av Sveriges befolkning faktiskt använder internet till detta onda väsen kallat fildelning. Det kanske är dags att kryptera allt man gör, även msn-konversationer, sms och alla mail som susar fram och tillbaka, med alla lösenord till allt möjligt. Jag vet ju att jag har registrerat mig på en och annan sajt genom tiderna, en del av dem har pengar involverade, andra inte. Varför skulle t.ex Telia ha tillgång till dessa saker? Det är ju rättså absurbt egentligen. Det var ingen som gick och kontrollerade, kopierade och analyserade nycklarna back in the days när det var nya grejer, antar jag i alla fall, jag fanns ju inte direkt till då.

På tal om liknelser som leder en tillbaka i tiden så måste jag bara berätta om en kul kompositör, eller någonting, som jag hörde på radion. Detta är alltså en man som är närmre döden än födslen, med stor marginal, och han har mycket mer nytänkande och realistiska åsikter än dagens skivbolag. Han drog en riktigt klyftig parallel mellan dagens nedladdningar och födslen utav biblotek. När dessa bokfyllda salar var någonting nytt och revolutionerande så har jag hört talas om en hel del ståhej ifall det verkligen var rätt att låna ut författares böcker helt gratis till vem som helst. Skulle inte författarna sluta skriva sina böcker då? Om de inte fick betalt för dem, och alla gick till bibloteket och lånade istället. Jadu, det har nu gått ett större antal år och vi har sett alla möjliga slags böcker och författare. Är det bara jag som känner lite av en återupprepelse? Bara att nu så har upphovsrättsmännen blivit gnälligare, politikerna blivit storebröder och teknologin tillåter en ohygglig mängd övervakning.

Det var allt för idag gott folk! Hoppas ni funnit det intressant, kanske skriver jag snart igen, kanske dröjer det ännu ett halvår.