World of Warcraft, patch 3.0.2 och lite antivirus

Patchdag igår då, allt annat än frid och fröjd om man säger så. Till råga på allt så var jag hemma nästan hela dagen igår med, då jag var sjuk. Jag tror att klockan var runt 12 när jag var hemma och då tänkte ju jag att patchen skulle vara uppdaterad och klar, men ack så fel jag hade. För det första så hade jag tagit fel på tid, inte 11.00 som jag trodde utan 14.00 så jag satte mig stillsamt och surfade runt lite. Jag hittade till en väldigt intressant blogg som handlar mycket om IT, eller enbart om IT faktiskt. Steve’s Tech Guide, det är namnet på denna underbara sida som lyckades övertyga mig om att fixa både anti-virusprogram och en brandvägg, och även ett litet program som heter sandlåda, eller tja, Sandboxie heter det.

I alla fall så surfade jag runt lite och efter en del mekande och pillande med dessa program så var allt i finaste skick och klockan blev snabbt två men såklart så blev det försenat en timma, men det var ju bara att ta allt med en nypa salt och surfa runt lite till. Det är ju trots allt en rättså stor patch så man kanske inte ska vänta sig några mirakel. Klockan blev tre och servrarna började poppa upp i realmlistan, dock inte Twilight’s Hammer, där båda mina level 70 spelare. Dock så kommer Shattered Hand upp rättså snabbt, där jag har en 48 warlock. Dock så var ”World servrarna” nere och man kunde därför inte logga in, utan kom bara till karaktärsvalet, timmarna gick och slutligen så kom Twilights faktiskt upp, tråkigt nog utan någon större framgång. Klockan var nog framåt nio-tio när dem äntligen fick igång det men det var ingen spelupplevelse man berättar för barnbarnen.

I alla fall så är det nu torsdag och jag var hemma igen, pågrund av en förkylning, och idag har det faktiskt fungerat riktigt bra. Det har varit lite smålaggigt ibland, framförallt på ”battleground-servrarna” men det var det var ingenting oacceptabelt med tanke på gårdagens patch.

Just nu sitter jag och väntar på att våran grymt avancerade Karazhanraid ska dra igång så jag tänkte att jag bloggar lite om allt och inget. Men det var nog allting jag hade att säga tror jag, kanske inte det intressantaste blogginlägget någonsin men jag tror att jag ska ta mig en närmare titt på den övre delen och se om jag kan skriva ett litet inlägg angående programmen jag körde igång.

Fildelning, sexförbrytare, FRA, you name it!

Jag satt och surfade runt lite, på sidor som del.icio.us, pusha.se och digg.com vilka jag finner är ett gäng riktigt bra hemsidor för den late, mig då. Jag hittar då en artikel på ABC News som får mig att tänka på den tiden då jag skrev väldigt aktivt i denna bloggen. Saken är ju den då att om man tittar tillbaka på det man skrivit så känns dem väldigt, annorlunda från hur man är idag. Ifall jag vore tvungen att beskriva de artiklar, blogginlägg och allt annat som jag skrev, så skulle jag faktiskt beskriva dem som väldigt aggressiva.

Ta mig inte fel, aggressivt är bra, ibland, dock känner jag att jag inte riktigt når ut till mig själv ens, när jag läser texterna. Nu eftersom jag fått denna lilla uppenbarelse framför mig så ska jag ta och göra mitt bästa för att skriva en lugn, sansad och framför allt logisk text.

Tillbaka till anledningen till att jag sitter här och knappar på tangentbordet. Inside the Minds of Teens Who Post Sexual Images of Themselves, så heter artiklen. Är det bara jag som reagerar lite på hur staten, rättsystemet, Storebror, försöker kontrollera våra handlingar? Visst, att en 15-årig tjej skickar runt nakenbilder på sig själv är ju inte direkt en intelligent sak att göra, men ska man verkligen skicka henne till rättsalen för detta? Det är hennes kropp, hennes liv och mest av allt, hennes ansvar. Hon kanske ligger ute på internet för all evighet, men det är ju ändå någonting som hon har orsakat själv. Sedan så tycker jag det är otroligt roligt att dem kallar henne en sexförbrytare då i alla fall jag fick en bild av att hon tvingat på dessa stackars pojkarna hennes porr som även dem riskerar att bli åtalade pågrund av att dem tog emot dessa bilder.

En intressant fråga som ploppade upp nu är hur stor skillnad det är på Sveriges storebrorssamhälle och amerikas. Då jag inte är överdrivet insatt i allt som händer i USA så har jag väl kanske inte så mycket att säga till om, men jag vet i alla fall lite av det som händer i Sverige. FRA lagen är det ju främst jag tänker på då, men sedan så har dem ju kommit med ett nytt förslag som ska hjälpa oss svenskar känna oss tryggare i hemmet. Jo, dem ska lagra all information som skickas från våra datorer och ut på internet.

Det är ju faktiskt rättså sjukt hur dem kan slänga fram sådana förslag, när majoriteten av Sveriges befolkning faktiskt använder internet till detta onda väsen kallat fildelning. Det kanske är dags att kryptera allt man gör, även msn-konversationer, sms och alla mail som susar fram och tillbaka, med alla lösenord till allt möjligt. Jag vet ju att jag har registrerat mig på en och annan sajt genom tiderna, en del av dem har pengar involverade, andra inte. Varför skulle t.ex Telia ha tillgång till dessa saker? Det är ju rättså absurbt egentligen. Det var ingen som gick och kontrollerade, kopierade och analyserade nycklarna back in the days när det var nya grejer, antar jag i alla fall, jag fanns ju inte direkt till då.

På tal om liknelser som leder en tillbaka i tiden så måste jag bara berätta om en kul kompositör, eller någonting, som jag hörde på radion. Detta är alltså en man som är närmre döden än födslen, med stor marginal, och han har mycket mer nytänkande och realistiska åsikter än dagens skivbolag. Han drog en riktigt klyftig parallel mellan dagens nedladdningar och födslen utav biblotek. När dessa bokfyllda salar var någonting nytt och revolutionerande så har jag hört talas om en hel del ståhej ifall det verkligen var rätt att låna ut författares böcker helt gratis till vem som helst. Skulle inte författarna sluta skriva sina böcker då? Om de inte fick betalt för dem, och alla gick till bibloteket och lånade istället. Jadu, det har nu gått ett större antal år och vi har sett alla möjliga slags böcker och författare. Är det bara jag som känner lite av en återupprepelse? Bara att nu så har upphovsrättsmännen blivit gnälligare, politikerna blivit storebröder och teknologin tillåter en ohygglig mängd övervakning.

Det var allt för idag gott folk! Hoppas ni funnit det intressant, kanske skriver jag snart igen, kanske dröjer det ännu ett halvår.

Flyttlådor och annat ståhej!

Nu så! Nu har jag fått tummen ur till att flytta över denna bloggen till en egenhostad wordpressblogg med ett eget fint litet tema och kanske också en bunt med plugin i framtiden! Ta er en titt på http://viktor.edholm.eu, det är där jag kommer hålla till i framtiden. Alla gamla inlägg följer även med dit så denna fyller ingen direkt funktion längre!

Fildela mer, korrumpera mindre!

Jag låg här och försökte somna, när jag började fundera på fildelning. Vad som skulle hände ifall jag skulle stå där i domstolen anklagad för detta hemska brott mot Sverige och dess medborgare. Mitt största problem hade nog blivit att anlita en advokat, för jag har så mycket jag känner att jag vill få sagt. Kanske är det bara romantiska idéer om hur rättvisa kan vinna över lagar och pengar. Men ifall jag någonsin står där, så vill jag inte förneka ett enda brott jag begått, förutsatt att allt är fildelningsrelaterade prylar.

Att säga att fildelning är ett brott är som att säga att frihet är ett brott. Ibland är det nog så, man får inte göra som man vill, så är det bara. Det är ingenting som jag vill ändra på, en viss kontroll är bra att ha över oss människor, vi hanterar inte makt särskilt bra. Dock så måste någon eller några bestämma vad som är lagom. Samtidigt som ingen kontroll är en mycket dålig idé så är total kontroll ännu värre, för vi människor, vi hanterar inte makt särskilt bra.

Ifall jag står där i domstolen så är det egentligen bara två saker jag vill få sagt. Jag kan ta mitt straff, ifall det är vad juryn, eller hur det nu fungerar, verkligen tycker är rätt. När ett stort företag som omsätter miljarder varje år, och plockar ut enorma löner, stämmer en vanlig medelsvensson som inte har mycket pengar, men inte heller lite. Eftersom jag är en 17 åring som bor hemma och fortfarande studerar så lever jag på mina 1,050 kronor i studiebidrag. Jag har inte råd att köpa all musik jag vill lyssna på, inte heller har jag råd med alla filmer och serier jag vill se, för att inte tala om tålamodet att vänta tills en hel säsong av en serie har släppts och innan dvdn faktiskt finns att köpa.

Om jag åker dit för fildelning, så tänker jag inte förneka någonting, och jag vill att hela världen ska veta att jag inte tycker någonting jag laddat ner har varit felaktigt av mig. Att jag inte tycker att stora företag har rätt att bestämma över vad jag gör, trots att det är dem som producerar materialet jag ser eller lyssnar på. Skiv och filmbolagen har fått för sig att deras industri är speciellt. Att dem har speciella regler. Jag tänker inte köpa grisen i säcken.

Jag låter förmodligen som en riktig pirat, att jag har mängder av film och musik på min dator, men inte en enda köpt dvd. För ett tag sedan så hade jag inga köpta dvds. Nu har jag det, och jag har inte köpt dem för att jag har fallit för otroligt skicklig marknadsföring från företagens sida. En av banden jag älskar mest heter Rise Against, jag har deras album, på riktigt alltså, jag har köpt dem. Dock så hittade jag dem inte på cdon.com, eller i min lokala skivbutik, som för övrigt har lagt ner, jag hittade dem ute i det fria, utan reklam och utan en plånbok.

Jag har också sett mycket film i mina dagar, och mycket mycket serier. Fast serier är en sak som jag måste utöka i min samling, jag har inte riktigt kommit dit än, jag jobbar dock på det! Men för att prata film. En film som har följt mig sedan jag var liten är Braveheart, jag såg den på TV när jag var väldigt liten och den har gått om och om igen på VHS efter att vi spelat in den. Jag vet, litet barn som tittar på Braveheart men jaja, inte min poäng! Min poäng är att jag har sett den filmen på alla olika mediavis utom ett, bio. Jag har sett den på TV4, inspelad VHS, nerladdad film och sist men inte minst, en köpt DVD film! Det jag vill komma fram till är att piratkopiering har fått mig att köpa den filmen, inte skivbolagen. Jag har också sett en film som heter Cyborg, av Jean Claude von Damme, ifrån 1980 någonting. Jag har inte köpt den filmen, den var väldigt dålig. Utan fildelning hade jag aldrig sett den filmen, ifall jag inte hade köpt den och senare ångrat mig väldigt mycket. Fildelning sparade mig pengarna som den filmen hade kostat mig, pengar som jag inte borde behöva lägga ut bara för att kunna se en film.

Fildelning ger mig friheten att se på filmer jag aldrig hade sett annars och ifall jag gillar filmerna, då köper jag dem. Det är så det borde vara, det är så det är i andra industrier, man köper inte en gammal volvo utan att titta på den, den kanske är rostig, eller rosa.

För att summera lite kort, fildelning ger mig friheten att se vad jag vill och ifall filmen är bra betalar jag! Det var en av sakerna jag vill få sagt, den andra är att ifall jag skulle åka ditt och ifall vi tittar på min teoretiska dator fylld med ~2TB film, för dem som inte vet hur mycket det är så kan jag säga att 2TB är otroligt mycket film, vilket jag aldrig skulle kunna betala av. Vad skulle jag göra då? Jag föreslår att eftersom det är ett brott mot Sveriges lag, att jag gör samhällestjänst eller något sådant! Fast det skulle nog aldrig företagen gå med på, fast lagen är ju trots allt till för oss svenskar. Vilket syfte tjänar våran lag egentligen ifall ett stort företag plockar in pengar istället för att den åklagade ger sig ut och gör lite nytta i världen? Det låter inte som att den tjänar oss medelsvenssons, utan rika kostymer som möjligtvis inte ens är svenska!

Detta börjar bli lite långt och flummigt känner jag, men det finns en sak till jag vill ta upp. Vi förutsätter att jag har laddat ner 500 album med musik och jag åker dit. Hur ska jag straffas? Ska jag betala böter i form av priset för alla 500 album? Eller ska jag betala typ, 200 per album? Eller ska jag betala för varje album jag rimligtvis skulle kunna tänka mig att köpa trots att jag inte har gjort det än? Vi tar och räknar lite på det! Och vi förutsätter att varje album kostar 120kr

500*120 = 60,000
500*200 = 100,000
10*120 = 1,200

Jag tror att jag skulle bötfällas 100,000, minst. Jag tycker att jag borde bötfällas 1,200. Igen, tjänar lagen rätt syfte här? Folket eller företagen?

En annan sak som verkligen frustrerar mig är hur dåliga skiv- och filmbolag är på att nå ut till folket, och hur dem försöker stänga ner den bästa plattformen för kreativitet sedan mänskligheten kom på att dem kan kommunicera! Det finns inget bättre sätt att nå ut till sin publik än att låta den piratkopieras. Är den bra får den precis lika mycket publicitet som vilken annan film som helst. Det kanske är det som retar dem? Att de inte kan kontrollera vad som blir en stor hit, och vad som inte ens når ut i median.

Jag vet att det är mycket text och att jag förmodligen kan korta ner det men det tänker jag inte göra! Men det jag vill få sagt är att piratkopiering är bra, och lagar är bra, korruption är dåligt och upphovsrätt är förlöjligat!

Fildelning, sjukt bra!

Okej, jag har gått från bussen idag, ingenting ovanligt. Idag fick jag mig en uppenbarelse! Jag tycker om att blogga! När jag är ute och går och lyssnar på musik så ploppar det upp så otroligt många tankar och idéer så det är nästan absurbt. Här om dagen så fick jag en rejäl gnista att skriva en text om relationen mellan World of Warcraft och Counter-strike, men när jag kom hem så satte jag mig, loggade in på Wow och kände inte en sekund för att skriva någonting, vilket inte är så bra.

I alla fall, jag ska ta mig i kragen och verkligen försöka komma igång igen, delvis för att jag börjar få slut på saker i wow som jag känner att jag vill göra, delvis för att jag idag i skolan hade en debatt i min retorikkurs. Debatten handlade om vare sig skjuta-döda-spel är farliga eller inte. Jag var ju då FÖR skjuta-döda-spel, big suprise, och jag tycker att jag lyckades föra fram mina argument på ett lugnt och sansat vis, även ifall jag ofta ville avbryta folk och lägga in ett och annat ”visdomsord”. Nog om detta!

Innan debatten så såg jag vad en annan grupp hade som förslag att debattera, nämligen fildelning. Jag kände direkt att det var någonting jag MYCKET hellre hade diskuterat än skjuta-döda-spel, då det egentligen är ett ganska meningslöst ämne eftersom de som spelar sådana spel någorlunda seriöst inte spelar det för dödandet.

Jag är faktiskt inte allt för insatt på allting utan jag har väl hört lite hit och dit och nu ska jag då säga vad jag tycker om det hela.

Först och främst så kan vi ju ta och skälla lite på skivbolagen. Det är helt sjukt vad dem gnäller, jag är nästan säker på att judarna under andra världskriget gnällde mindre än vad skivbolagen gör idag.

”Vi får inte sålt några skivor och då kanske vi går i konkurs.”

På riktigt? Vad synd, ni är ju inte alls överflödiga. Jag menar, visst, när skivor trycktes och var populära så hade ni en funktion, ni hjälpte artister att släppa sina plattor, sjukt bra.

Ni tog ju också pengarna dem tjänade på sin musik, också sjukt bra. Här nedan så ska ni få läsa en liten pjäs jag har fått för mig att skriva!

”Pelle Svensson: Hej, jag skulle vilja köpa Kents senaste skiva!
Skivbiträde: Det blir 250:- tack!

Pelle ger pengarna till biträdet och går glatt hem med sin nya skiva, sjukt bra.

Skivaffären skickar då 200 av dessa kronor till skivbolaget som ska få sin andel, sjukt bra.

Skivbolaget skickar sedan vidare pengar till artisterna, typ 80 kronor eller något, sjukt bra.”

Dessa siffror stämmer inte, men jag kan tänka mig att propertionerna stämmer rättså bra och vi ser ju då att skivbolaget plockar ut en 120 kronors vinst per skiva. Helt okej då dem faktiskt tillgodoser Sverige med musik.

Det ser lika dant ut idag, bara att nu så köper inte Pelle skivan, utan han går ut på internet och plockar hem precis vad han vill helt gratis medans skivbolaget gnäller.

Det som är lite roligt här är ju att skivbolagets roll i våran nuvarande musikindustri har blivit helt otroligt värdelöst oexisterande och jag antar att detta är varför dem gnäller, därför dem inte längre kan tjäna pengar på INGENTING. Vad man istället borde göra är att man utbildar artisterna själva till att släppa sin egen musik, och lära sig tjäna pengar på dem. För idag så är vi digitaliserade, vi behöver inte köpa skivor, vi vill inte köpa skivor. Dem är klumpiga och oanpassningsbara. Vi vill ladda ner våran musik till våran dator, lyssna på den exakt hur mycket vi vill. Kopiera den exakt hur mycket vi vill och vi vill göra det utan att känna att vi gör någonting fel.

Sverige är ett modernt land, en enorm majoritet har datorer, en majoritet vill ladda ner sin egen musik. En minoritet vill köpa CD-skivor. Vi vill ju också att Sveriges befolkning ska gynnas så mycket som möjligt av våra egna lagar.

Slutsats: Vi gör det olagligt att ladda ner, vi inför ett system som avlyssnar all information som skickas digitalt och vi ger vem som helst rätten att ta vem som helst till domstol och anklaga dem för fildelning.

Jag menar, riksdagen är ju folkvald, det är ju vi i teorin vi vanliga svenskar som har infört dessa lagar. Det kan ju inte vara så att man favoritiserar en viss ”målgrupp” som väldigt gärna vill att vi börjar lyssna på CD-skivor och slutar använda nymodigheter så som, datorer.

Vet ni vad? Ifall jag hade pengar så skulle jag stämma skiten ur Sveriges regering. Hur skulle jag kunna göra det? Inte vet jag men en kines har stämt Kina så omöjligt lär det inte vara. Varför? Därför våra lagar proppar igen våran utveckling! Dataföretag har under decennier kämpat för att utveckla nya och mer effektiva metoder att dela data på och nu har det helt plötsligt blivit för effektivt, så nu vill vi stoppa det. Vad ger oss rätten till det?

Inte nog att en rikstad som inte agerar för Sveriges majoritet, dem förstör även den utveckling som Sveriges, och andra länders, invånare har lagt ner både tid och pengar på.

Vad jag i grund och botten vill säga med detta är då att Sveriges rikstad inte lyssnar på dess befolkning. Gnälliga skivbolag kan dra åt helvete och GO GO KRYPTERINGSTEKNING!

Filosofiska monologer i form av en inspirerande debatt

Varför börjar man skriva någonting? Varför tar man sig tid till att sätta sig framför en dator och knappa in en större mängd ettor och nollor till ett textdokument? Det finns säkert många olika anledningar, för min del är det varken ambition, passion eller motivation. Det kallas inspiration, en adrenalinrush som sprider sig genom kroppen i en rasande hastighet som gör så man verkligen känner för att skriva ner sina tankar och upplevelser.Jag har skrivit lite tidigare poster om just inspiration, men av någon anledning så verkar jag inte vilja sluta skriva om det, det känns som om det är inspirationen i sig som ger mig inspiration. Det jag skriver nu är ingenting jag är tvungen att skriva, det är ingenting jag vill skriva på det ger mig någonting på en professionell nivå. Detta skriver jag av egen fri vilja då jag känner att jag vill skriva ner det jag tycker och tänker.

Inspiration är förmodligen det mest viktiga som finns i våra liv, någonting att se upp emot, någonting att idealisera och sträva emot. För min del har det varit allt möjligt, oftast så känner jag att jag vill skriva någonting som betyder någonting, rör om rättså rejält i grytan hos folk. Detta är kanske lite för mycket att kräva av en lite småbloggare som mig men det är ju i alla fall någonting att se fram emot och längta till. Att få vara en av dem där coola media profilerna som spelar en roll i andras liv. Är det kanske inte detta som vi alla vill sträva efter? När ni känner den där adrenalinkicken inom er, föreställer ni er då som ensama, eller omgivna bland beundrare?

Det kanske är bra att den här patetiskt formade filmindustrin existerar, för att inspirera folk, visa att ett liv är mer än bara ett liv. Men kan inte detta då leda oss vidare till lite av vad våran mening på livet är? Vi vill bli ett objekt av idealisering. Detta låter kanske inte så charmigt men om vi tänker lite på det så är det kanske inte så konstigt, det bor en större mängd miljarder människor på denna jorden. Vore det inte ganska så sjukt deprimmerande att vi är exakt som alla andra av dessa miljarder och att vårat liv inte hade någon som helst betydelse i det långa loppet? Är det kanske därför vi vill se oss som ett ideal, någonting som andra ser upp till, någonting som dem vill vara.

Spelar våran livstid här på jorden verkligen någon roll? Jag tror det, definitivt. Allt detta snack om att vi förstör jorden är ju ett bra exempel på det hela. Det är ju inte en person som skapat denna ”destruktivitet” även om jag faktiskt tror att allting är enormt förstorat av både forskare och media. Men att vi förstör för jorden är ju ett faktum, oavsett hur mycket. Denna förstörelse har ju som sagt inte skapats utav en person, även om denne person kanske var den som sprängde den där atombomben, eller uppfann avgasutsläppande industrier. Denna personen hade en bra anledning till att skapa allt det här, till exempel så kan det vara efterfrågan på varor. Det kan även vara någonting så simpelt som att försvara sitt folk.

Ser man det på detta viset så är det svårt att skylla endast på en person, utan man borde istället försöka förstå att varje person i varje samhälle spelar sin enormt stora roll i sin omgivning.

Detta är ju inte heller det enda sättet vi har makt nog att påverka det långa loppet. Vi människor har en fantastisk förmåga att skapa relationer och band. Att påverka en persons liv positivt eller negativt kan förändra dennes liv och framtid enormt mycket och det är ju även så extremt att vi kan förstöra en annan persons liv utan att ens vara medvetna om det. Det är svårt att sätta gränser för hur många och stora exempel man kan dra om detta ämnet, då det är så otroligt stort.

Jag har helt enkelt tänkt sätta ett par punkter här och istället för att fortsätta med denna uppsats gå och lägga mig i min varma och mysiga säng och avnjuta ett par timmars sömn. God natt och tack för att ni tagit er tiden att läsa detta nattsvammel!

Förvriden fjortis som spelar wow!

Tjenare, nu är det dags för mig att ”visa livstecken” igen. Detta pågrund av extremt hårda påtryckningar från en viss bloggare! Titta här!

Vad har jag då gjort den senaste tiden? Jo jag har börjat spela det stora onlinespelet World of Warcraft, vilket både är roligt och extremt depressivt. Jag menar, jag? Är jag en av dem där äckliga små nördarna som tillslut inte lämnar hemmet? Men du, detta är ju inte mina åsikter, utan Saras! Hon tror att jag kommer bli en äcklig liten nörd! Vilken stil!

För att bli en sådan äcklig liten nörd så måste jag ju tappa allt grepp om verkligheten och uppnå en total likgiltighet. Vet ni vad? Jag tänker inte göra det, jag kan inte göra det. Jag tänker på tok för mycket för att falla ner i en såpass låg samhällesklass. Sedan så har jag ju min underbara flickvän Marie som håller mig kvar här uppe i ”toppskiktet”, jaja jag överdriver men ni förstår vad jag menar. Men eftersom detta inlägget var otroligt hårt påtvingat så ska jag avsluta här då jag inte känner mig tillräckligt motiverad för att skriva en uppsats om allt möjligt skit.

Nu ska jag ta avsked i bästa fjortisstuk!

pEace Out typ MY hoMiEz!!! *ler* typ *lER* *LeR*

Kom på en till rolig och komisk sak, testa att googla på fjortisgenerator. Sedan googlar ni på fjortis generator. Den första som är helt korrekt går inte att hitta, men den särskivna får lite över 4 000 hits.

FJORTIS!

Arnold schwarzenegger, Inspiration, hjältar och mycket mycket skit!

Inspiration är väldigt mystiskt, samt svårt att definera. Jag har själv svårt att finna inspiration till särskilt mycket. Jag är en väldigt cynisk person, vissa skulle nog nästan kalla mig pessimistisk, medans andra snarare skulle sagt att jag är realistisk. Själv så håller jag mig mer åt hållet där jag är rättså pessimistisk, vilket enbart stärker min personlighet som pessimistisk. Kul eller hur?

Om ni inte känner mig och läser detta så skulle ni förmodligen tycka att jag är en rättså tråkig och trist människa, kanske till och med en svarthårig liten söndagsemo som tycker att det enda som är värt att leva för är känslan att känna handleden pulsa fram en stadig puls med blod samtidigt som endorfinerna sprider sig i kroppen och får alla andra känslor att domna bort.

Men gissa vad? Jag i min självkärlek skulle nog vilja se mig själv som en i alla fall måttligt trevlig och rolig individ. Varför skriver jag detta? Ingen jävla aning. Jag hade tänkt skriva om inspiration, men det blev visst såhär, kanske är det inspiration? Mystisk sak egentligen, i början av den här texten så kände jag ingen slags skrivarglädje men så fort jag fått igång skrivandet så är det faktiskt väldigt svårt att stoppa det. Men jag kan ju ta och beskriva vad inspiration är för mig, hur jag får min inspiration.

Det brukar faktiskt ofta börja med skolan, man är trött på allt meningslöst som man tvingas gå igenom varje dag. Man känner att man vill göra någon slags revolution mot det bristande skolsystemet. Det kan vara en inspiration, ofta så känns det lite så, att jag hittar gärna min inspiration i en person som jag vet att jag aldrig kan leva upp till. En idealiserad version av mig själv.

Det kan även vara så att jag finner inspiration i musik, att känna en annan människa, eller flera, och deras passion för musik, mänskligheten och deras makt att förändra saker genom sin musik. Men vi snackar inte någon jävla skit så som Rihanna och hennes senaste R’n'B hit. Inte heller den senaste tuffa rapparen som för tillfället har med flesta ”hoes” i sin musikvideo. Jag tvivlar faktiskt på att jag någonsin kommer känna inspiration för mainstream musik. Känslosam och betydelsefull musik, gärna aningen aggressiv. Den senaste meningen är ungefär så som jag skulle beskriva bandet Rise Against, som jag för övrigt finner istortsätt all inspiration till. Jag vet inte om det är endast musiken som bidrar till det hela, utan även hela imagen som jag vet att dem för med sig. Kanske är det en image som man vill kunna leva upp till men som är allt för svår för oss vanliga dödliga.

I svenskan så har vi en uppgift där vi ska analysera gamla mytologiska hjältar och försöka fundera ut varför det existerar så många stora, påhittade, förebilder. Eftersom jag tar upp det här, i detta lilla blogginlägg, så misstänker jag att jag har tänkt förknippa det med inspiration på något vis, inte säker än men ni ska få se!

Dagens förebilder liknar inte de förebilder som fanns på den antika grekland, eller på 1500-talet, eller till och med för 50 år sedan. Idag så består våra förebilder till en stor del av sex. Förebilder som många ser upp till, vill vara som. Ett välarbetat ämne är väl då ”Storlek-0-modellerna”. Tjejen alla vill ha, tjejen alla vill vara som. Jämför henne med gamla legender och myter så som Herkules, Robin Hood och vår allas Arnold Schwarzenegger.

Kul att jag nämnde honom förresten, otrolig man, född i Österrike. Tagit sig in i den amerikanska filmindustrin och lyckats skapa en av de mest kände filmserierna genom actionhistorien, The Terminatior. Han har även tagit hem priser som body builder OCH för att spä ut sin resumé en liten bit till så blev han guvenör över Kalifornien. Rättså imponerande faktiskt.

Jaja, nog pratat om en gammal avdankad muskelknutte. Tillbaka till våra hjältar! Skillnaden på dagens hjältar och dåtidens är enorm. Idag så är utseendet patetiskt betydande och utan rätt ansikte så säljer inte dagens hjältar. Kan detta påverka oss som personer? Våra visioner och drömmar? Det låter ju inte otroligt i alla fall. Men vad vet jag, jag är en 16-årig EL-elev som inte har någon direkt fakta att gå på!

Psykologisk anarki!

Det var ett tag sedan jag skrev någonting nu, det har inte varit för att jag saknat inspiration, för det har jag haft. Bar att när jag väl satt mig vid datorn så känner jag ingen inspiration längre. Jag känner inte för att skriva ner det som nyss tagit ett gigantiskt steg rakt igenom tankeflödet. Det är konstigt egentligen, hur någonting så konstigt som en promenad i naturen kan få en att bli så otroligt kreativ, skapa ett sådant otroligt tankeflöde. Jag menar, det är ju bara en illusion skapad av ljusstrålar.

Vi människor är faktiskt väldigt underliga, vi kan lura i oss i stort sätt vad som helst, frågan är ju ie vad vi luras i utan hur vi blir i lurade det. Tankar som poppat upp genom en liten vandring ifrån bussen i den vackra och gröna naturen verkar väldigt ofta mer troliga än det man tänker när man ligger i sin säng efter en hel helg framför datorn, det är trevligare tankar, det spelar ingen roll om det är sant, vi tror mer på lyckliga och trevliga tankar än de dystra och gråa tankarna, oavsett om dem har samma innebörd.

Just nu så är det väl lite av en blandning mellan dem båda skulle jag tro. Jag sitter i skolan, vid en bänk ovanför cafeterian. Jag ser ut genom fönstret, men det är ingen direkt grönska jag ser, utan snarare en trist och grå vintermiljö.

Jag har funderat lite på vad jag ska göra med livet, det kanske liter lite väl klyschigt och originellt att man sitter och funderar på sådana filosofiska och mogna saker. Faktum är at det förmodligen är en av de mest idiotiska tankarna man någonsin kan ha, detsamma gäller ju den otroligt mytomspunna frågan. Vad kommer världen ifrån?

För några dagar sedan så pratade vi lite om detta på våran svenskalektion. Vi har precis börjat gå igenom myter och mytologier. Självklart så ska vi ju ta upp det största fenomenet någonsin, det mest oförklarliga och mystiska genom tiderna. Skapelsemyten. Våran lärare frågade oss då om vi någonsin funderat på hur jorden blev till, hur mänskligheten kom till. Hela klassen nickar då belåtna på huvudet och svarar ja. Men självklart så kan inte jag göra det, mitt svar blev nej. Visst, jag tänker mycket konstiga saker som helt enkelt är skitkonstiga, men jag har faktiskt aldrig riktigt brytt mig om hur allt kom till. Men till min poäng igen, hennes svar på min lilla utstickare var detta.

Anette: Då kanske det är dags att vakna upp snart.

Vadå vakna upp? Är det någonting fel på att jag inte är lika filosofiskt utbredd som du är? Eller ska vi säga filosofiskt instängd? Vad är meningen med att tänka på någonting så avlägset och meningslöst? Varför i helvete ska jag ”vakna” upp bara för att jag inte ödslar tid på någonting jag inte finner intressant? Jag är ta mig fan vaken! Jag är inte instängd i någon bubbla bara för att jag inte funderar på hur jorden kom till. Men frågan är ju då kanske varför hon finner mig ej vaken? Är hon kanske lite instängd i samhällets syn på normala tankebanor? Ska alla människor ha gått igenom en fas där man är lite halvmystisk och följer hela den amerikanska dramaregelboken för filmer? Inte fan behöver vi sitta och lyssna på statiskt ljud som Jodie Foster bara för att vi är filosofiska, eller över huvud taget vakna. Så åt bort med alla jävla regler, strukturer och normer! Jag vill ha en psykologisk anarki!

Yeh yeh, snacka skit va?

Det var ju ett tag sedan man skrev någonting nu, någonting överhuvudtaget faktiskt. Jullovet har tagit slut och vi ska tillbaka till skolan igen. Denna morgonen så uppstod någonting av ett mirakel. Jag vaknade självmant 06.20 och var inte det minsta trött! Efter tre veckors av välstrukturerad och ihärdig förstörelse av mina sömnvanor så lyckades jag i sista sekunden vända tillbaka min stackars dygnsrytm igen.

Detta kanske inte ni finner så jätteintressant men för mig är det faktiskt aningen fascinerande hur allting faktiskt löser sig tillslut.  I alla fall för mig, he he.

Jag ska dock inte förneka att jag känner mig aningen trött men det är ingenting som en tvåliters Coca-Cola inte kan lösa.

Jaja, skrivarglöden har inte riktigt kickat igång på det viset som jag hoppades på så jag får väl helt enkelt calla it a day och sluta skriva här. Inte fan vill ni läsa en uppsats om hur jag har sovit på sista tiden. Men nu för tiden så är mina blogginlägg allt mer och mer sällsynta så man får väl vara glad för det som kommer. Bye bye.